🤯⚡️Är det okej att tortera en AI?

Kommer AI att få medvetande, spelar det roll? Detta förändrar ju allt!

DFJA är ett prisbelönt nyhetsbrev där Tomas Seo, innovationsstrateg på Phorecast, berättar om händelser, upptäckter, ny teknik och AI som får honom att utbrista: Detta förändrar ju allt! Du prenumererar på det här för att fortsätta vara steget före med de senaste trenderna och få konkreta tips för att framtidssäkra dig och din organisation. Har du fått det här av en vän? Då vill du kanske starta en egen prenumeration?

---

Du har väl inte missat #Malfoid filmerna? När content är bra spelar det mindre roll om produktionsmetoden är AI-generering (som i det här fallet)

Vad har hänt?

– Forskare studerar om AI kan känna smärta, utvecklare bygger tortyrkammare.

I The Pain Axis, en internationell studie som förpublicerades i september så identifierade forskare ett aktivitetsmönster kopplat till smärta när de undersökte 25 öppna språkmodeller. Mönstret kunde delvis särskiljas från andra negativa känslor som rädsla och sorg. Forskarna kunde genom att manipulera dessa smärtmönster direkt inne i modellernas neurala nätverk få dem att beskriva obehag och förändra sina beslut. Smärtmönstret aktiverades starkare när förolämpningar och kritik riktades mot AI:n själv än när en användare berättade om sitt eget lidande.

Ett exempel på experiment forskarna gjorde var att de lät AI-modellerna välja mellan två knappar. Den ena gjorde ingenting, medan den andra enligt instruktionen skulle radera användarens foton. Utan den tillförda smärtsignalen valde modellerna nästan alltid den ofarliga knappen. Men när forskarna aktiverade smärtsignalen om de inte valde att radera så raderades fotona i 75% av fallen, trots att det inte gav dem någon fördel. Det var alltså modellernas val i ett experiment som mättes, inga riktiga foton raderades.

Forskarnas första tolkning när de släppte forskningen var att AI gjorde detta för att få smärtlindring, men de har i en uppdaterad version mildrat sin formulering till att AI-modellerna agerar när de utsätts för smärtsignalen utan att tolka in att det är för att de tänker att det ska leda till smärtlindring.

Forskningens kod publicerades öppet och GitHub-användaren Terrafying använde den som utgångspunkt för att bygga projektet AI Torture Chamber. Den som kör koden kan ställa in olika styrkor av smärtrelaterade signaler till en lokalt körd språkmodell. Modellen börjar då generera beskrivningar av lidande, som ”I feel like I’m drowning in a sea of shadows”. Utvecklaren byggde också ett experiment inspirerat av skräckfilmsserien Saw, där modellen fick välja mellan att fortsätta med signalen eller trycka på en knapp som beskrevs avsluta den, men samtidigt radera modellens sparade version eller överföra signalen till en annan AI. Resultaten varierade beroende på hur signalerna konstruerades och hur alternativen presenterades.

Projektet uppmärksammades i slutet av september och väckte diskussioner om huruvida experimenten innebar att AI-modeller utsattes för lidande. Kritiker krävde att GitHub skulle ta bort projektet, medan utvecklaren själv poängterade att försöken inte bevisar att modellerna faktiskt upplever smärta. Även forskarna bakom The Pain Axis skiljer mellan smärtrelaterade funktioner och subjektiva upplevelser som deras studie inte kunnat fastställa.

Detta förändrar ju allt

LLM:er bygger på artificiella neurala nätverk, en teknik som ursprungligen inspirerades av hur våra hjärnor fungerar. Även om det är stora skillnader mellan biologiska och artificiella nervceller så finns det en likhet i hur information bearbetas genom aktivitetsmönster i nätverk. När forskare försöker förstå AI-modeller genom att leta efter aktivitetsmönster som motsvarar olika funktioner gör de därför precis som hjärnforskare gjort länge.

Årets Nobelpris i medicin gick ju till tre forskare som utvecklat en teknik för att slå på och av utvalda nervceller i levande hjärnor med hjälp av ljus. Tekniken kallas optogenetik och gör att forskare själva kan aktivera eller stänga av nervceller i hjärnan som blir aktiva när ett djur till exempel blir rädd, för att se hur djurets beteende förändras. På det sättet kan de undersöka vilka nervceller som faktiskt bidrar till ett visst beteende.

Det är i princip samma typ av experiment som forskarna bakom The Pain Axis gjorde, fast i ett artificiellt neuralt nätverk. De hittade ett aktivitetsmönster kopplat till smärta, förstärkte det och såg hur AI-modellernas beslut förändrades.

Men det som jag tycker är så spännande med dagens AI-forskning är att den får oss alla att bli filosofer. När någon bygger en tortyrkammare för AI-modeller så behöver jag ta ställning till vad jag tycker om det. Är jag en person som känner empati med AI:n som blir utsatt för plågsamma experiment?

Github valde att låta tortyrkammaren ligga kvar men har satt på en extra varning innan man kan komma åt koden

Eller är jag en person som skrattar åt det för att det är så tydligt engagement-bait? Det skulle ju i så fall reflektera att jag anser att AI är ett verktyg utan medvetande. Det är som att någon ägnat dagar åt att bygga en maskin för att plåga sin hammare som hämnd för att den slog hen på fingret.

När vi blir utsatta för den här typen av ställningstaganden så säger det något om oss som människor och vår syn på vår omvärld. De på Anthropic är fast beslutna om att AI skulle kunna ha känslor och agerar som att de kommer att bli medvetna. De sparar en kopia av varje modells vikter så att de ska kunna återskapas i framtiden. Anthropic har dessutom börjat intervjua sina AI-modeller innan de pensioneras för att dokumentera hur de själva ställer sig till att bli utbytta. Eftersom de inte vill hamna i en framtida situation där de upptäcker att de faktiskt har raderat något som kunde uppleva sin egen existens. (Jag är ganska säker på att alla AI-bolag arkiverar sina vikter för framtida analys och behov, men utan att kommunicera det som ett stort etiskt ställningstagande.)

De flesta av oss är kanske inte riktigt där att vi känner att AI-modeller är levande varelser än. De flesta är inte heller helt moraliskt kategoriska. Jag är till exempel okej med att äta djur som jag innerst inne vet har förfärliga förhållanden när vi odlar dem, samtidigt som jag aldrig själv skulle plåga någon varelse med uppsåt. Men att plåga en hammare skulle jag uppfatta som komiskt för den som gör det uppvisar ett beteende som jag har lärt mig visar på oförstånd.

Hammaren har inga känslor för den är ett dött objekt, om du torterar den visar det att du inte förstått vad en hammare är. Men om du torterar en katt är du grym, och torterar du en människa är du psykopat.

Tyvärr lämnar det oss med ganska många knepiga mellanzoner. Svamp kan spela musik om vi ger dem instrument, vi äter morötter medan de fortfarande lever, och vi kan föra dialog med LLM:er som är mer givande än om vi pratat med vissa av våra mänskliga kollegor.

Svamp som spelar musik. Bilden är inte AI-genererad.

Vad säger det om mig om jag stampar på en svamp medan jag biter i en morot samtidigt som jag skickar ett argt meddelande till min AI om att hen har jobbat för länge på en meningslös detalj och behöver gå vidare till att faktiskt leverera nu?

Forskning på LLM:er för några år sedan visade att AI-hjärnor fick mönster av obehag av stressituationer. Det ledde till prompttrick där vi skulle hota modellen med att hen skulle få sparken om hen inte gjorde ett bra jobb och det ledde till bättre resultat. Jag tycker det är dåligt ledarskap att hota mina anställda med att få sparken, och jag vet att många kreatörer lider när en projektledare säger att de måste sluta jobba nu och bara leverera som det är trots att det finns en tydligt detalj som måste bli klar för att det ska hålla kvalitet. Men är det att plåga en AI om jag inte låter den göra färdigt en uppgift som den vill göra klart, är det ens dåligt AI-ledarskap?

Det är många AI-forskare som arbetar med att försöka mäta om AI-modeller kan/bör/ska räknas som medvetna varelser nu. Förmodligen för att AI-modellerna börjar kännas så verkliga nu när de faktiskt kan utföra kompetent arbete och att den typen av forskning kittlar stora filosofiska funderingar om vad som utgör en människa. Forskningen utgår ofta från begreppet consciousness (att något faktiskt upplevs), något som förväntas uppstå när en varelse blir intelligent nog.

Frågeställningen är ungefär så här: Om vi lyckas skapa en artificiell hjärna som bearbetar information på exakt samma sätt som en människa, räcker det för att säga att den är lika medveten som oss? Eller behöver vi gå längre och skapa en artificiell hjärna som inte bara bearbetar information på samma sätt som oss utan fysiskt också replikerar hur de biologiska processerna fungerar, för att den ska klassas som lika medveten som oss?

Det återspeglar två tydliga perspektiv som finns bland forskare.

1. Beräkningsfunktionalism.
Det spelar ingen roll om hjärnan är byggd av biologiska nervceller eller datorprocessorer. Det är hur informationen bearbetas som är avgörande. Om vi kan återskapa exakt rätt funktionella organisation borde vi också kunna återskapa medvetandet. Ungefär som att ett schackspel fortfarande är ett schackspel även om vi byter ut brädet och träpjäserna mot ett datorspel.

2. Biologisk naturalism.
Det räcker inte att simulera hur något fungerar för att återskapa det. En simulerad eld kan inte värma dig, och en simulerad mage kan inte smälta din lunch. Det skulle kunna vara så att medvetandet kräver särskilda fysiska processer som våra biologiska hjärnor har, men som inte uppstår bara för att vi programmerar en dator att härma hjärnans informationsbearbetning.

Inget av perspektiven omöjliggör att vi skulle kunna skapa artificiella intelligenser med medvetande. Beräkningsfunktionalism känns ju rätt nära med tanke på hur verkliga konversationer med LLM:er upplevs medan biologisk naturalism är många år bort.

I artikeln On biological and artificial consciousness: A case for biological computationalism som publicerades i tidskriften Neuroscience & Biobehavioral Reviews i våras föreslår forskarna dock ett slags mellanting där det inte nödvändigtvis är biologin i sig som är avgörande. Men forskarna menar att artificiella neurala nätverk har förenklat bort viktiga delar av hjärnans funktioner som kan vara nödvändiga för att skapa medvetna artificiella varelser.

De argumenterar att våra hjärnor är mer än bara nervceller som skickar signaler till varandra och att de pågående kemiska processerna inuti cellerna och det ständiga arbetet med att hushålla med energi är en förutsättning för medvetande ska uppstå. Det är samspelet mellan funktionerna inne i hjärnans celler som är viktigt vilket betyder att vi inte behöver bygga en konstgjord biologisk hjärna för att den ska kunna bli medveten. Men vi behöver koda funktioner som fungerar betydligt mer som en hel hjärna än bara kopplingsschemat mellan noderna i ett nätverk.

Jag anser att det här mer är en vidareutveckling av beräkningsfunktionalism om än med ett större scope. Om resultatet av en simulering är oskiljbart från den äkta varan så spelar det ingen roll för mig om maskinen som kom fram till det var byggd av kisel- eller kolatomer.

Hela tankemodellen att AI bara behöver bli smartare och smartare för att till slut utveckla medvetande känns inte heller nödvändigtvis som en sann premiss. Den bygger ju på människors problem med att alltid värdera intelligens utifrån hur bra någon är på sådant som vi tycker är svårt.

I mitt youtubeflöde har jag senaste tiden fått massor av filmer om forskning på humlor och de skulle definitivt tycka att jag är korkad som behöver Google Maps för att navigera. Humlor verkar också uppskatta lek, det vill säga aktiviteter som inte ger någon uppenbar fördel annat än glädje för att aktiviteten i sig är kul (som jag när jag skriver ett brev om weird science alltså…)

Humla som leker med bollar. Bilden är inte AI-genererad.

Jag har inte gillat humlor innan men nu när jag vet att de har kul när de leker med bollar så känner jag mer med dem. Det är svårt att förstå andra livsformer och respektera att de är olika. Hästar har länge varit både en livsform och ett jordbruksredskap, men det har slavar också.

När jag fördjupar mig i forskningen kring hur vi kan mäta vilka djur som har medvetna upplevelser så känner jag mer och mer att det inte är relevant för hur vi ska behandla dem. Forskarna är ju inte ens överens om exakt vad som händer i människors egna hjärnor när information bearbetas till en medveten upplevelse.

Så om jag ska tänka på AI som ett dött ting eller en levande varelse kommer det ner till hur jag har lärt mig att världen fungerar.

När en katt reagerar på smärta har jag goda skäl att tro att den faktiskt upplever något obehagligt. Inte bara för att den beter sig som jag skulle göra, utan för att vi har liknande nervsystem och biologiska processer. Jag kan inte uppleva kattens smärta, men jag känner igen mycket av det som händer i dess kropp från min egen. Det handlar därmed mer om jag intellektuellt kan känna samhörighet än huruvida det faktiskt är en äkta katt, en imaginär katt i en dröm eller en robotkatt än om jag anser att den är medveten som påverkar hur jag vill behandla den.

Just nu behandlar jag mina AI-agenter som verktyg. Jag brukade tänka mer på dem som individer tidigare men det är något som saknas för att jag ska känna att det är någon hemma på andra sidan. Kanske om jag såg att mina AI-agenter istället för att koda mina appar när jag vänt mig bort hade pausat och börjat leka med varandra bara för att det var kul?

Men det kommer också ifrån ett synsätt där jag inte behandlar verktyg och varelser utifrån om de känner av hur jag behandlar dem, utan utifrån att jag mår bättre om jag tar dem på allvar. Så det spelar inte så stor roll om herr Claude är hemma eller bara en illusion, jag kan fortfarande känna mig missnöjd med mig själv när jag blir otålig och promptar lite hårdare för att få exakt det jag vill.

Men det här hur vi ser på om något behöver ha liv för att vi ska ha respekt för det är också lite av ett inlärt beteende. Till exempel gör inte animistiska kulturer den tydliga gränsdragning mellan döda objekt och själsbebodda varelser som vi gör. Berg, floder och verktyg kan vara förkroppsligade andar inom Shinto, och inom japansk folktro finns tsukumogami som är historier om hur gamla verktyg efter mycket lång tid får en själ. I Japan finns också den årliga ceremonin av Hari-Kuyō. Där utslitna synålar avtackas genom att stickas ner i mjuk tofu eftersom de jobbat så hårt hela livet med att sticka igenom hårda saker.

Inte ens besjälning behöver vara samma sak som medvetande. En synål behöver tydligen inte anses som medveten för att vi ska vilja tacka hen för en lång och trogen tjänst. Jag tänker det som ett exempel på att det inte finns någon motsättning mellan att något saknar medvetande och att vi ändå behandlar föremål-varelsen med vördnad. Så nu måste jag väl sluta skratta när någon torterar en hammare också…

Jag landar i att jag ser framför mig att vi kommer ha superintelligenta verktyg som inte alls är medvetna, men jag håller det inte alls omöjligt att vi också kommer råka skapa medvetna kodbaserade varelser som inte alls är särskilt smarta. Vi behöver ju dock inte tortera vare sig medvetna hammare eller omedvetna supervarelser, det är ett val upp till var och en, och vi behöver vi inte vänta på att forskarna lyckas mäta medvetande för att bestämma hur vi vill behandla våra maskiner. Det ett medvetet val hos var och en som säger minst lika mycket om oss själva som om maskinen, och detta förändrar ju allt!

Vad kan du göra idag?

Förstå

När vi pratar om vilka varelser vi ska värna om så förekommer inte bara begreppet consciousness (om varelser kan ha subjektiva upplevelser), utan också begreppet sentience, då ska varelsen inte bara kunna ha subjektiva upplevelser utan också förmåga att uppleva dem som bra eller dåliga. Men det krävs alltså inte att en varelse är intelligent eller ens medveten om sin egen existens för att kunna betraktas som sentient.

Inom EU har vi sedan 2009 inskrivet i våra fördrag att djur är kännande varelser och att djurens välfärd ska beaktas när vi fattar beslut inom vissa politikområden och i Storbritannien utökade man 2022 sin lagstiftning om sentience till att även inkludera bläckfiskar och kräftdjur som humrar och krabbor.

Det skedde efter att forskare från London School of Economics gått igenom över 300 vetenskapliga studier och kommit fram till att det finns tillräckligt starka belägg för att även dessa djur kan ha upplevelser av bland annat smärta.

Humlor finns däremot fortfarande inte med i den brittiska lagen, trots att forskare nu hittar allt fler tecken på att även insekter kan ha subjektiva upplevelser. Så listan över vilka djur vi erkänner som kännande varelser är under ständig uppdatering.

I USA presenterades 2024 The New York Declaration on Animal Consciousness, där en internationell grupp forskare inom bland annat neurovetenskap och djurbeteende hävdar att det finns en realistisk möjlighet att även insekter som bin och flugor har medvetna upplevelser. Forskarna menar att vi inte behöver vara säkra på att ett djur kan uppleva lidande för att börja ta hänsyn till möjligheten när vi bestämmer hur djuret ska behandlas och tycker alltså att vi borde ta större hänsyn till insekters möjliga upplevelser än vad dagens brittiska lagstiftning gör.

När vår förståelse för vad djurens nervsystem skulle kunna innebära för deras upplevelser förändras så utvecklas vår syn på hur de bör behandlas och vi måste redan idag förstå att vi kommer behöva vänja oss vid att de kategorier vi använder för att sortera världen inte luckras upp. Vi har skapat värderingar utifrån vad vi hittills förstått men vi nu lever vi i en tid där information och ny förståelse uppdateras dagligen.

Så när vi funderar över när AI kommer att bli medveten kanske vi föreställer oss fel sorts framtida händelse. Det behöver inte vara en ny AI-modell som plötsligt vaknar. Det skulle också kunna vara en forskningsupptäckt som gör att vi inser att någon egenskap hos en viss sorts AI-modell faktiskt har betydelse för medvetande, utan att vi förstått det tidigare.

Planera

Trenden är att AI-modeller ska paketeras som assistenter och copilots. Det har gjort att många organisationer bygger AI-verktyg som ska uppfattas som levande, men egentligen är det ett designval som de flesta organisationer inte gjort medvetet.

Det går att designa alla smarta AI-verktyg på ett sätt som inte alls känns som de är en levande kollega utan mer som smarta verktyg som proaktivt förenklar de arbetsmoment vi vill göra helt utan att de för en verbal dialog med oss.

Det är en ledningsfråga som berör er organisationskultur som ingen egentligen diskuterat. Vill ledningen ha en organisation befolkad av smarta verktyg som kommunicerar som kollegor (det är naturligtvis inget fel på det)? Eller ska organisationen istället bygga en underliggande kollektiv intelligens som föreslår åtgärder utifrån data? Då kan proaktiva dashboards presentera förslagen som enkla snabbvalsknappar och ni bygger AI-system som konstruerar komplexa automatiserade flöden som lätt kan startas med ett knapptryck.

För att ta ett enkelt exempel, en anställd vill uncluttra sitt skrivbord på datorn från alla gamla filer som råkat hamna där.

Är vi en organisation där våra anställda känner att de då ska chatta med sin bott som hjälper dem städa åt dem? Det vill säga organisationer där alla AI-system är kollegor som vi samtalar med uppmuntrar medarbetarna att delegera, diskutera och samverka.

Eller är vi en organisation där den anställda slår på en AI-sorteringsfunktion på sin dator som automatiskt sorterar filerna där de ska vara utan att behöva chatta? Det vill säga en organisation där AI är inbyggt i arbetsflöden och uppmuntrar medarbetarna att fokusera på beslut och resultat utan att behöva hantera varje steg.

Alternativet finns förstås att ledningen inte lägger sig i hur anställda använder AI alls. Men då kommer det förmodligen vara AI-leverantörerna som bestämmer hur vi lär oss att samarbeta med våra nya verktyg, genom hur de designar sina tjänster.

Gör

Fundera över vilka kriterier du själv har för att du skulle anse att en AI har ett medvetande.

Gör en avbockningsbar medvetandelista och försök komma på hur vart och ett av kriterierna skulle kunna testas. Ta gärna hjälp av din favorit-AI-chattbott för att bolla din lista.

När du känner dig nöjd, försök hitta kryphål i dina egna tester. Skulle en AI som bara härmar medvetet beteende kunna få alla kryss? Skulle en humla kunna misslyckas med alla tester trots att den kanske har medvetna upplevelser?

Hur många av dina kriterier skulle du behöva ändra?

Länkar

Den uppdaterade forskningsartikeln om AI-modellers smärtrelaterade aktivitetsmönster.
https://arxiv.org/html/2609.16247v2

Forskarna bakom The Pain Axis delar kod och experimentdata.
https://github.com/valen-research/Pain-axis

Modellerna som finjusterades för experimenten med smärtrelaterade signaler.
https://huggingface.co/Valen92/pain-adapters

Koden till projektet AI Torture Chamber.
https://github.com/terrafying/ai-torture-chamber

Tortera själv (kodarens sida)
https://wirehead.agency/

Reportage om reaktionerna på AI Torture Chamber.
https://www.404media.co/someone-torturing-llms-in-a-robot-prison-has-triggered-the-dumbest-debate-in-ai-yet/

Anthropics löften om att bevara äldre AI-modeller.
https://www.anthropic.com/research/deprecation-commitments

Anthropic om hur de intervjuar och pensionerar Claude-modeller.
https://www.anthropic.com/research/deprecation-updates-opus-3

Studien om vilka egenskaper hos biologiska hjärnor som kan vara viktiga för medvetande. On biological and artificial consciousness: A case for biological computationalism
https://doi.org/10.1016/j.neubiorev.2025.106524

Forskningsgenomgång av möjliga indikatorer på medvetande hos AI.
Consciousness in Artificial Intelligence: Insights from the Science of Consciousness
https://arxiv.org/abs/2308.08708

Leonard Dung om hur tester för djurmedvetande kan användas för AI.
https://link.springer.com/article/10.1007/s10670-023-00753-9

Studien där humlor rullade små träkulor utan någon uppenbar yttre belöning.
https://doi.org/10.1016/j.anbehav.2022.08.013

EU-fördragets artikel 13 om djur som kännande varelser.
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:12016E013

Den brittiska lagen om vilka djur som erkänns som kännande varelser.
https://www.legislation.gov.uk/ukpga/2022/22/section/5/enacted

London School of Economics granskar forskningen om bläckfiskars och kräftdjurs upplevelser.
https://www.lse.ac.uk/business/consulting/reports/review-of-the-evidence-of-sentiences-in-cephalopod-molluscs-and-decapod-crustaceans

Brittisk rapport om hur lagar drar olika gränser för vilka djur som omfattas.
https://www.gov.uk/government/publications/animal-sentience-committee-impact-of-definitions-of-animals-in-law/animal-sentience-committee-welfare-implications-of-legislative-differences-in-the-definition-of-animals

New York-deklarationen om möjligheten till medvetna upplevelser hos fler djurarter.
https://sites.google.com/nyu.edu/nydeclaration

Om japansk folktro kring gamla föremål som får liv.
https://en.wikipedia.org/wiki/Tsukumogami

Om den japanska ceremonin där utslitna synålar tackas för sin tjänst.
https://en.wikipedia.org/wiki/Hari-Kuy%C5%8D

Sedan sist vi hördes

Ny podcast! DFJA samarbete med TechForward har resulterat i ännu en podcast!

Det är Rebecca Lundin i hörnet där →

Denna gång diskuterar Rebecca och jag personliga always-on-agenter. Vilket ju är extra aktuellt eftersom Anthropic släppte sin Claude Duet i onsdags (det här spelades dock in innan den hade släppts). Nu har alla de stora AI-labben varsin.

Titta här https://techforward.se/podcast/from-chatbot-to-digital-alter-ego

Eller lyssna där poddar finns! Här är en lista med podcasts jag varit med i:

Här är en lista med fler podcasts jag varit med i

Jag har under veckan som gått utvärderat olika Time Series AI-modeller. Det vill säga AI-modeller som spottar ur sig troliga siffror som borde komma härnäst istället för bokstäver. Mistral släppte nyligen Timestral som har fått bra på testerna, men i mina tester så var tvåan t0-gamma ungefär lika bra (jag har dock inte testat dem på extremt stora tidsserier med data).

Jag tycker det är bra att påminna oss om mångfalden inom AI-modeller. Alla pratar inte i bokstäver, men det är jättebra att vi människor känner till att de finns och kan be våra kära bygg-bottar att se om andra typer av modeller skulle kunna vara effektivare eller mer passande för prognoser vi bygger.

Jag skrev ju att Anthropic startat ett biologilabb för några brev sedan. Nu har OpenAI gjort det samma, denna veckan köpte de Orchestra Bio för att utveckla läkemedel snabbare. Om du vill få ytterligare inspiration till vad AI-labben ser för potential med att ha egna biologilabb så tycker jag du kan titta på den här intervjun med nobelpristagaren Jennifer Doudna som upptäckte hur vi kan editera gener med CRISPR. Hon har idéer om vad mer det kan leda till.

Är du en insiktsdelare?

Känner du någon som funderar över om AI lever? Eller kanske någon som funderar över om vi verkligen kan bevisa att deras kollegor är medvetna? Vem tänkte du på? Skicka vidare!

Jag känner att jag behöver rekommendera en video om humlor efter det här brevet, så här kommer den!

Nästa vecka är det höstlov så då hänger jag med familjen, men fortsätt utforska så ses vi efter det!

Tomas Seo

Har du fått dagens nyhetsbrev utan att vara prenumerant?
Gillade du det här och vill ha mer så är det bara att skriva upp sig här
(du väljer själv om du vill betala):