🤯⚡️Det sociala i Sora är remixkultur

Träningsguide för ditt omdöme. Detta förändrar ju allt!

Translate this article into English

Det här är nyhetsbrevet där Tomas Seo, innovationsstrateg på Phorecast, berättar om händelser, upptäckter och ny teknik som får honom att utbrista: Detta förändrar ju allt! Du prenumererar på det här för att fortsätta vara steget före med de senaste trenderna och få konkreta tips för att framtidssäkra dig och din organisation. Har du fått det här av en vän? Då vill du kanske starta en egen prenumeration?

---

Exempel på remixfunktionen i Sora. Youtubern iJustin gjorde den första, efter det har 158 andra remixat varianter av den. Användarna som remixar kan också få sina varianter remixade. Varje remix blir en förgrening som kan få ytterligare organisk spridning.

Vad har hänt?

- Sora remixar vad en videoplattform för shorts är.

Nu har det gått ett par veckor sedan Sora släpptes i Apples AppStore. På en vecka blev den den mest nedladdade appen för iPhone USA. Sora-appen är mer ett socialt nätverk än ett arbetsverktyg för att skapa video och du behöver, förutom att komma åt att ladda ner appen (kräver Amerikanskt AppleID), en inbjudningskod för att kunna starta den.

Amerikanska androidanvändare förväntas kunna få ladda ner appen inom kort enligt officiella uttalanden från OpenAI. Det finns däremot ingen prognos på när användare här i EU kommer att få tillgång till appen.

Vid första anblick är Sora-appen uppbyggd precis som ett socialt nätverk där vi konsumerar vertikal video. Du möts av ett flöde av filmer som andra har skapat. Men precis som när textbaserade sociala nätverk kom så är varje post en inbjudan till interaktion. TikTok har funktionerna Duet och Stitch för att addera videobaserade kommentarer. Men Sora har något nytt som ingen annan har, en remix-knapp som gör det enkelt att bygga vidare på en rolig video du ser och göra något ännu roligare av den.

En kort genomgång av Sora-appens funktioner:

• Text till video, fokuserad på stående video som på 9 sekunder hookar tittaren. (Sora modellen klarar nu upp till 25 sekunder, men det blir 10 som standard, men laddar man ner dem är de oftare bara 9 sekunder).

• Cameo till video, du filmar dig själv när du säger tre tal och efter det kan du prompta filmer på dig själv.

• Öppna cameos, du kan välja att låta andra göra cameos med dig.

• Remix av videos, alla videos du ser kan du enkelt prompta en ny variant av.

• ”For you”-sida med videos som algoritmen vill visa dig.

• Direktmeddelanden

• Profilsida med alla filmer du publicerat och alla cameos du och andra publicerat med dig i.

Första veckan valde OpenAI att låta alla skapa videos som helt struntade i copyright-lagar. De kallade det att ”upphovsrättsägare får göra opt-out om de inte vill bli kopierade”. OpenAI ändrade sedan sin policy till opt-in för de som var intresserade.

Utifrån har lanseringsstrategin tolkats som allt ifrån ett sätt att visa Hollywood på en ny affärsmodell till ett sätt att snabbt få uppmärksamhet med en medveten risk att behöva betala för stöld av upphovsrättsskyddat material.

Detta förändrar ju allt

Sora genererar numera väldigt verklig video. Veo 3.1 som släpptes förra veckan gör också det. En standardgenerering utan särskild kunskap i prompting med de bästa modellerna är nu lika bra som bildgenerering var när det genererades modebilder på påven i Balenciaga-inspirerade puffjackor. Men precis som många andra så är jag inte så imponerad av de gigantiska tekniska framstegen inom AI-video längre.

Tomas is not impressed

Det är inte Soras fantastiska videokvalitet utan hur remixknappen levlar samskapande till en helt ny nivå som gjort mig exalterad senaste tiden. Det är i den jag ser ett möjligt intressant skifte denna vecka.

Remixkultur definierar kultur som något interaktivt som alla kan bygga vidare på tillsammans. Kultur ska inte vara något statiskt som vi bara konsumerar. Det finns en metafor som beskriver traditionell kultur som datafiler som är read only medan remixkultur är read-write, vilket jag tycker förklarar bra vad det handlar om.

Det intressanta är vad remix-knappen gör med friktionen. Tidigare var remix ett hantverk: ladda ner, klippa, färgsätta, ljudlägga, exportera, ladda upp. Nu är det ett val i spelaren, tryck och upp kommer textfältet ”Describe changes”. Varje publicerad remix adderas som skrollbart content, redo för andra att passivt underhållas av eller inspireras till att remixa själva. Varje klipp blir en till nod i en växande mängd klipp som alla försöker toppa underhållningsvärdet i de föregående.

Det är som att du skulle kunna swajpa höger på alla instagramposter för att se de som blivit inspirerade att skapa liknande innehåll.

Plötsligt blir ett klipp med 10 visningar men med 1000 remixer mer värdefullt än ett klipp med 10 000 passiva views och noll förgreningar. Just för att gränssnittet gör att du konsumerar kedjor av varianter istället för att skrolla vidare till nästa content. Det här är en ny dynamik för ett socialt nätverk.

Remixkultur är inget nytt men Internet gav den en hydraformad distributionskanal och AI gör att ännu fler kan skapa och delta. Upphovsrätten har alltid legat i konflikt med det kulturella behovet att remixa något för att uttrycka sig och det är inte oväntat att AI och upphovsrätt blivit varandras naturliga rovdjur.

Vad OpenAI lyckades bevisa med sin korta tid där Sora var ett laglöst land utan upphovsrätt var att alla popkulturella karaktärer har en potential att vara en kanal.

Jag har sedan Midjourney släpptes sett potentialen för AI-produktplacering (här skrev jag om det tidigare). Varje gång någon promptar ”Drinking a carbonated softdrink” så blir det oftast en Coca-Cola. Det gällde först för bildgenerering men sedan också för videogenerering.

Bortsett från att de flesta AI-videomodellerna fortfarande inte förstår att man måste öppna flaskor innan man kan dricka ur dem så är det alltid övervägande tydligt Coca-Cola-flaskor.

Resultatet från soraprompt: @seoism drinking a carbonated soft drink from the bottle (första försöket)

Precis som jag förutspådde så är det de varumärken som har distinkt design och som varit ihärdiga med att den sett likadan ut under många år som automatiskt kommer att bli produktplacerade i massor av film helt utan att lyfta ett finger.

Men vad jag inte hade tänkt på är att en plattformsfunktion där rättighetsägare kan påverka hur deras IP-skyddade tillgångar gestaltas möjliggör att alla popkulturella karaktärer i sig kan bli reklampelare.

Mark Cuban som är investerare i Shark Tank (USAs namn på Draknästet) var den första jag såg som utforskade att använda sig själv som ett sätt att annonsera i andras Sorafilmer. Varje gång jag promptade för att få med honom i en film så dök det upp en liten blå splash där det stod CostPlusDrugs.com, vilket är hans bolag som säljer billiga mediciner.

Cameos i andras filmer blev på det sättet en förtjänad annonsyta för Mark Cuban.

Det var behovet av att skapa det förbjudna som drev den första vågen av Sora-remixare. Första dagarna var fulla med Pokemons, SpongeBob och Rick and Morty. Men efter att dessa rättighetsägare hann skicka sina upphovsrättsjurister på OpenAI så gick massan vidare. Nästa mål var döda popkulturella ikoner som Michael Jackson, Einstein, Bob Ross och Martin Luther King. Juristerna fick nya uppdrag.

Men kulturremixarna hittar hela tiden nya sätt att använda etablerad popkultur för att samskapa.

Rättighetsinnehavare kommer fortsätta hålla emot för att vem som helst inte ska kunna remixa deras immateriella egendomar. Men det är lite synd för det bygger mer på rädsla för vad som kan hända än på forskning om vad som faktiskt händer.

Det vi är rädda för:
Martin Luther King får sitt tal ändrat för att säga rasistiska uttalanden.

Det som händer:
Martin Luther King får sitt tal ändrat för att säga Six-Seven. (ett meningslöst meme som bara är roligt för det är absurt att det skulle vara roligt men som visar på tillhörighet i en yngre generation)

Jag är säker på att det finns de som remixat Martin att säga olämpligheter, men det blir inte spritt. Inte för att det är historieförfalskning utan helt enkelt för att det inte är roligt. Politiska budskap kräver kontext och eftertanke, vertikal video kräver direkt underhållningsvärde utan att vara preechy eller behöva någon ytterligare kontext.

Publika figurer har alltid varit tvungna att stå ut med lookalikes som säger dumheter. Saturday Night Live har gjort det till en popkulturell konstform och jag vill gå så långt som att säga att rätten till satir är en viktig beståndsdel av demokrati.

Forskning visar att ett parodierat varumärke ökar hur mycket människor kommer ihåg om det riktiga varumärket. Vilket kan förklara varför jag har tänkt mer på Martin Luther King de senaste dagarna när jag har sett klipp på klipp där han säger Six-Seven än jag gjort sammanlagt på många år. Samtidigt förstår jag till exempel Robin Williams dotter som vill att folk ska sluta skicka knäppa AI-klipp på hennes far till henne.

Rädslan för vad som ska hända om vi släpper kontrollen och låter vem som helst göra vad som helst med våra ansikten och varumärken är begriplig. Varumärken som har en tydlig riskprofil är de som helt enkelt inte klarar granskning om de inte är i full kontroll över de budskap de basunerar ut. Låt oss säga som fejk-greenwashing och de vanliga måltavlorna som har lite svårt för att stå för vad de gör, som oljebolag, tobak, matproduktion och de som ger oss lite för billiga produkter utan att vi vanligtvis funderar över hur de kan vara så billiga.

Men varumärken och rättighetsinnehavare som vill vara säkra från att användare med enkla medel ska remixa deras egendomar kommer behöva ta bort sig själva från Internet nu när generativ AI finns. Så jag tror inte att det är vägen framåt.

OpenAI kanske rättar sig i ledet, men det finns gott om kinesiska startups som inte kommer att göra det nu när Sam Altman visat dem att det finns en gigantisk efterfrågan att enkelt remixa upphovsrättsskyddat material. Människors vilja att delta i kulturens skapande genom remixing är ett uttryck för vår inneboende känsla av att kultur inte är ett museum, utan en lekplats, och detta förändrar ju allt!

Vad kan du göra idag?

Förstå

Framtiden för Sora-appen som socialt nätverk är mycket oklar. Hittills har den dragit nytta av att locka samma publik som 4Chan och Reddit som är vana remixare, det vill säga unga killar. Det gör också att övervikten av allt som skapas på plattformen är roligt för den typen av publik.

Men vad Sora påvisar är större än appen. Den påvisar att de med immateriella tillgångar skulle kunna gå från att vara content till att vara kanaler. Distributionsavtal med AI-plattformar så som Meta, OpenAI och X skulle kunna ge immaterialrättsägarna möjligheter att se varje generering där de är med som en potentiell intäkt. Antingen direkt i form av mikrotransaktioner eller indirekt genom att produktplacera.

Fundera över vad som hade hänt om Screen Actors Guild och Bryan Cranston (Breaking Bad) inte krävt att OpenAI skulle förbjuda genereringar med hans ansikte i Sora utan istället krävt pengar (en slags residuals-modell) varje gång någon gjorde det. Eller tänk om Bryans agenter och managers istället tagit kontrollen över hans cameo och sålt produktplaceringsplats. Så att varje gång någon genererade honom så hade han kläder från till exempel Balenciaga den här veckan, nästa vecka gjort reklam för hans kommande filmpremiär och så vidare.

Planera

När jag jobbar med att ta fram insikter om konsumenter så är alltid ett fokus vilken roll produkten/varumärket vill ta i konsumentens liv. De flesta är drivna av att kuratera bilden av sig själv och många konsumentval och tricks för att vinna konsumenter utgår ifrån det.

Driften att remixa kultur handlar i hög utsträckning om individens behov att skapa identitet för sig själv eller att uttrycka identitet inför andra.

Den organisation som vill utnyttja kraften i remixkulturen behöver planera för en målbild av vad ni vill att andra ska skapa av det ni initierar. Remix-bait. Men också vara beredda på hur ni ska hantera följande scenarion om ni råkar bli så framgångsrika att det skulle vara aktuellt:

1. Assets används för att AI-generera film som uppvisar värderingar som är off brand.
Mitt tips är att låta det vara och beforska vad andra vill göra med ert varumärke för att förstå vilken roll ert varumärke fyller i användarnas liv. Parodi och satir är okej, men var uppmärksam på om det är aggressiva påhopp.

2. Attacker som plockas upp av fler.
Om era assets används för att AI-generera film som har en aggressiv ton och som många vill remixa så är det bäst att hitta ett avvägt sätt att göra underhållning av attackerna i samma remix-anda. Utgå från vanlig krishantering. Om det ligger någon sanning i attackens budskap, erkänn misstag, indikera åtgärd, berätta varför det inte kommer hända igen. Och självklart ljug inte, och med det menar jag även PR-tricks.

3. Assets hijackas och blir populära i en nisch som ni inte vill bli associerade med.
Samma playbook som för Brand-hijacking/hatejacking gäller. Ta avstånd, ge inte credd genom att länka, överväg att få materialet nedtaget med juridiska medel men räkna i så fall med backlash.

Det är ungefär samma spelregler som de som är mest framgångsrika med att få organisk räckvidd på dagens (gårdagens) sociala medieplattformar. Enda skillnaden med AI-remixing är att det kommer finnas många fler som kan skapa.

Så för de som ser stagnation i organisk räckvidd i nuvarande kanaler så är AI-remixing en kommande trend att planera för.

Gör

Träna på att tänka på att skapa remixvänligt. När vi skapar utgår vi oftast från vad vi vill säga. Men för att få något remixat ska vi mer tänka hur det förbereder ett format för vad andra skulle vilja säga. Det kan vara så enkelt som att be någon lägga något i en skål.

Länkar

Bakgrund till remixkultur.
https://en.wikipedia.org/wiki/Remix_culture

En post från VC-kapitalisten Blake Robbins som skrev intressant om Clipping och hur Sora gör ens ansikte till en plattform, vilket inspirerade mig att tänka vidare.
https://hiddencap.com/stories/sora

Mark Cuban är pionjär på att utnyttja Sora för marknadsföring
https://www.businessinsider.com/mark-cuban-free-advertisements-for-cost-plus-drugs-sora-2-2025-10

Sora attraherar mest unga killar.
https://www.businessinsider.com/sora-videos-openai-content-moderation-celebrities-teens-boys-girls-2025-10

Även om naket är svårt att generera med Sora är det svårare att hindra fetischm.
https://www.businessinsider.com/sora-video-openai-fetish-content-my-face-problem-2025-10

OpenAI bråkar med Hollywood.
https://www.hollywoodreporter.com/business/business-news/sam-altman-openai-sora-agencies-talent-1236401618

OpenAI och Screen Actors Guild berättar att de är sams/frienemies nu.
https://www.sagaftra.org/sag-aftra-openai-bryan-cranston-collaborate-ensure-voice-and-likeness-protections-sora-2

Forskning som säger att parodier (Spoof placement) aktiverar minnet av de riktiga varumärkena.
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/02650487.2020.1793632

Studie om Hatejacking av varumärke
https://digitalcommons.montclair.edu/justice-studies-facpubs/83/

Sedan sist vi hördes

🥈Silver: ”Detta förändrar ju allt!” är i topp bland Sveriges mest innovativa nyhetsbrev! Inbox Awards jury utsåg i torsdags mitt brev till silvermedaljör, guld gick till Vattenfalls The Edit. Så ganska bra ändå för mitt indieprojekt! Tack till alla som nominerade mig och till min fru! Som vanligt glömde jag ta bilder på mig själv när jag för en gång skull gör något där jag inte behöver generera AI-bilder. 😀

Jag tror att den största utvecklingen för samhället kommer ske i specialtränade AI-modeller som är så branschspecifika att ingen riktigt kommer prata om dem. Anthrogen är en sådan. Specialtränad på protein för forskare. Jag övervägde att skriva om den i det här brevet, men ibland faller nyheter på att det inte finns så mycket tips på vad vi kan göra idag för den breda allmänheten.

Däremot funderade jag på om jag skulle byta tema för att skriva om AI-webbläsare nu när OpenAI släppte Atlas i tisdags kväll. För er som inte testat någon AI-webbläsare så är det nog dags nu. Det är kul att se dina agenter jobba i din egen webbläsare. Listan på AI-webbläsare jag testat själv börjar bli lång nu: Dia, Comet, Opera Neon, Genspark och nu Atlas. Genspark har hängt kvar ett tag eftersom deras agenter var mer som Manus, men jag såg egentligen ingen poäng med att byta webbläsare. Alla de här har samma kodbas, Chromium från Google. Så alla känns lite onödiga. Hittills har jag dock haft stor nytta av något som bara Atlas klarat av och det är att hitta tillbaka till en artikel jag läst för ett tag sedan genom min väldigt vaga beskrivning av vad den handlade om. Det är förstås på bekostnad av att jag ger OpenAI access till hela min browsinghistorik. Är det värt det? Jag återkommer när jag har ett mer genomtänkt svar.

Är du en insiktsdelare?

Känner du någon som skulle vara intresserad av remixkultur och AI? Eller kanske någon som letar inspiration kring nya intäktskällor för varumärken och IP-ägare? Vem tänkte du på? Skicka vidare!

Nästa vecka är det höstlov så då ska jag hänga med barnen, men fortsätt utforska så ses vi veckan efter!

Tomas Seo

Har du fått dagens nyhetsbrev utan att vara prenumerant?
Gillade du det här och vill ha mer så är det bara att skriva upp sig här
(du väljer själv om du vill betala):