🤯⚡️ iPhone blir second brain

Sematiskt sök och mest kontext vinner. Detta förändrar ju allt!

Det här är nyhetsbrevet där Tomas Seo, innovationsstrateg på Phorecast, berättar om händelser, upptäckter, ny teknik och AI som får honom att utbrista: Detta förändrar ju allt! Du prenumererar på det här för att fortsätta vara steget före med de senaste trenderna och få konkreta tips för att framtidssäkra dig och din organisation. Har du fått det här av en vän? Då vill du kanske starta en egen prenumeration?

---

Vad har hänt?

- Apple lanserar nya intelligenta Siri

Apple presenterade en ny version av Apple Intelligence där Siri ska bli bättre på att hitta och använda sådant som redan finns i din mobil. Det handlar inte bara om att Siri ska kunna svara bättre på frågor, utan om att assistenten ska kunna leta i mejl, bilder, meddelanden, anteckningar och filer för att förstå vad du menar.

Tre saker Apple presenterade att de byggt som tillsammans kommer förändra hur vi kan använda Siri:

1. Ett sökbart minne i mobilen
   Siri ska kunna leta i mejl, bilder, meddelanden, anteckningar och filer.

2. En förståelse för vad saker betyder
   Du ska inte behöva minnas exakt filnamn, app eller ord. Du ska kunna fråga ungefär som du själv tänker.

3. Ett sätt för appar att lyda Siri
   Appar ska kunna visa för systemet vilka saker de innehåller och vilka knappar Siri får trycka på åt dig.

Mottagandet bland techjournalister har varit försiktigt eftersom Apple fortfarande beskrivs som sent ute jämfört med Google, OpenAI och Anthropic. Men det som gör Apples lansering intressant är inte att Siri verkar vara världens smartaste AI.

Apple visar med Siri AI att de satsar på att Siri inte behöver vara den intelligentaste AI:n, det behövs inte. Världens intelligentaste läkare kommer svara sämre på frågan ”Är jag sjuk” än en medelmåttig läkare som faktiskt har tillgång till din journal och Apple äger mobilen, operativsystemet och platsen där mycket av människors vardagsinformation redan finns.

Apple slutar därmed (för tillfället) konkurrera om vem som har bäst AI-modell, och satsar istället på att de som kan bygga det bästa sökbara minnet över ditt liv vinner AI-racet.

Detta förändrar ju allt

Jag var beredd på att vara oimponerad av årets Apple event WWDC. Apple har legat steget efter när det gäller att få in modern AI i sina produkter och jag tänkte att ett samarbete med Google för att distribuera deras Gemini via Siri inte skulle vara nog för att jag skulle kunna säga detta förändrar ju allt. Men vi har potentiellt en ny vinkel på en AI-pryl i Apples lansering.

Jag tror inte att de flesta vill ha en AI-assistent på det sättet som techbolagen hela tiden visar upp. Vi vill inte fota en affisch på en konsert vi går förbi för att vår AI-assistent direkt ska boka biljetter till den (som Google visade att Android-gemini ska kunna göra för några veckor sedan). Få av oss tar ett köpbeslut för att gå på konsert bara för att vi går förbi en affisch på stan.

I vår mobil finns däremot all personlig historik om oss sedan flera år tillbaka. Alla våra privata konversationer både om jobb och privatliv, alla våra bilder med information om vilka vi är och vad vi tycker är viktigt. Allt om våra vardagsvanor, från när vi går till jobbet och hur vi transporterar oss dit, till vilka matvaror som vi oftast adderar till våra shoppinglistor.

Om mobilen kunde hjälpa oss knyta ihop all den här informationen så att den blir sökbar för oss men inte för big-tech-bolagen, då har vi en AI-pryl som många skulle använda.

Jag ägnar flera timmar i veckan åt att försöka komma ihåg var jag läste en artikel eller vem som tipsade mig om något som jag minns vagt vad det handlade om men som jag i ögonblicket är säker på skulle kunna gå att knyta ihop med en analys jag håller på att skriva.

Hittills är min bästa lösning att styra in allt i gmail för att använda googles indexering för att kunna hitta det jag söker. Men det är inte bra nog. Det är dels mitt eget fel eftersom jag undanhåller Google information som jag inte vill ha ute på nätet, men också att sök fortfarande bygger mest på matchning av ord.

Förr byggde all sökning på att matcha ord. På 90-talet beskrevs problemet med webben som att datorer inte förstod vad det var för innehåll på sidorna. Experter efterfrågade den semantiska webben. En värld där datorerna själva förstod vad webbplatserna handlade om. Alltså semantiskt, det vill säga vad ord betyder och inte vilka ord du använder. Webbplatsen skulle vara medveten om vad den som skrev på den försökte säga.

Men istället för att datorerna började förstå vad människor försökte berätta bättre så förändrade människor hur de jobbade. Vi hamnade i ett läge där människan (systemägaren) först måste beskriva informationen på ett standardiserat sätt. Typ: “det här är ett recept”, “det här är en öppettid”, “det här är en person”, “det här är en relation”.

I princip gjorde det mönstermatching på exakta ord lättare eftersom orden kunde matchas mot kategorier via listor.

Det är därför som vektordatabaser är så fantastiska. De gör att det inte behövs ordmatchingar för att förstå det semantiska innehållet i en text. Dagens Siri kommer (helt rimligt) att svara ”Nu förstod jag inte riktigt vad du menade” när jag frågar ”Åh jag gick in i det här rummet för jag skulle göra något, men så glömde jag varför?”

Men med all personlig kontext som faktiskt finns på våra mobiler så är det inte längre helt orimligt att svaret skulle bli mer likt min frus som skulle vara något i stil med ”du var ju i köket och kollade på en instagramvideo om förvaring, så det skulle ju kunna vara något relaterat till det, eller att du innan det läste ett mejl från Anders, var det något du skulle fixa med ert projekt?”

Det finns en anledning till att Apple tjatar om att de inte ser någonting som finns på våra telefoner. De behöver försäkra sig om att vi inte censurerar oss i vad vi använder dem till. Det är därför de satsar på AI som finns i första hand enbart på varje telefon så ingen data som processas ens går upp i molnet. De vet hur otroligt mycket som faktiskt finns på våra mobiler och vad man kan göra med det.

Tekniskt sett kan telefonen nu:

Se allt som finns på skärmen, så den ser vad vi ser.
Höra allt vi hör. (det är en myt att den rapporterar till Facebook är väl bäst att påpeka, det här är inte till för att förstärka paranoia)

Känna hur vi rör oss när den ligger i vår ficka.

Semantiskt tolka vilken typ av person vi är, vad vi jobbar med, vilka hobbys vi har, vad som gör oss glad, vad vi förmodligen röstar på, vilka sjukdomar vi har och vad vi är oroliga för. Det är ganska lätt om man kan se alla email vi skrivit, alla bilder vi tagit, vad vi lajkar på på sociala nätverk osv.

Veta i vilket rum vi befinner oss genom att kolla signalstyrka till wifi. Över tid kan den kartlägga hur vårt hem ser ut, tjocklek på väggar, hur vi rör oss i rummen. När på dagen vi brukar vara i vilket rum.

Tidig forskning visar att den här tekniken med wifi-signalstyrka går att använda för att få fantombilder av exakt var någon står i ett rum och i vilken position så man kan skapa ultraljudsliknande bilder. Det kräver just nu en viss typ av wifi, men det är bara någon generation wifi bort innan det tekniskt är möjligt för en telefon att använda wifi-signalen för att ha full koll på det spatiala rummet.

Every step you take,
ever move you make,
I’ll be watching you!

Här kan man ju välja att bli paranoid och lägga sin telefon i en Faradaybur (här skulle jag i så fall haft en affiliatelänk men jag sysslar inte med sådant). Men jag går åt andra hållet. Jag tycker det här är jättebra. Så länge löftet om att ingen annan än min telefon och jag har tillgång till min data så har Apple hittat det bästa sättet att använda AI på. AI-modeller fungerar bara så bra som deras förståelse för vår situation är.

Ju bättre så kallad kontext, det vill säga beskrivningar av bakgrund vi ger till AI-modeller när de ska svara på våra frågor desto bättre svar får vi. När Apple utnyttjar att telefonen har allt som behövs för att få extremt relevanta svar då kommer det vara svårt att se hyperpersonaliserad AI som något dåligt.

Vi som har hordat information och skrivit massor har i flera år drömt om en second brain, vad det är har skiftat beroende på vem som visionerat om det. De flesta som försökt bygga det och som säger sig vilja ha det har följande tankar gemensamma:

Second brain är ett system som lagrar det vi tänker på som vi tänker är bra att komma ihåg senare.

Second brain är ett system som organiserar informationen så att nya spännande korskopplingar skapas.

Second brain är ett system som ska påminna oss om tidigare saker vi redan har funderat på och hur de passar in i ett framtida, väldigt luddigt formulerat sammanhang.

Problemet med alla tidigare second brain-försök har varit att det precis som semantiska webben blivit en administrativ börda istället för en automatisk insamling. Systemen har aldrig riktigt återkommit med några spännande insikter utan bara blivit antingen begravningsplatser för yviga idéer eller ett sökbart informationssystem där jag själv måste minnas vad det är jag söker efter.

Apples nya Siri är inte hela lösningen på det här, men den största pusselbiten börjar lösas nu. Vi slipper det administrativa arbetet med att klassificera saker vi vill komma ihåg för att vi annars aldrig kommer att hitta dem igen. Vi får se hur långt de har kommit när vi i EU får testa Apples nya AI-funktioner, men ser att det inte behöver dröja innan vi äntligen har en fungerande second brain där information självorganiseras för framtida användningssituationer.

Det är det vi vill ha, ett samarbete över tid med oss själva. Jag ser något som jag tror är användbart men kan inte formulera när eller varför just nu. Min second brain kopplar långt senare ihop det med en situation som jag står inför och påminner mig om det. Det är inte AI som skapar insikten, det är jag och mitt framtida jag som connectar över tid och rum.

För samhället betyder det här att det blir en teknisk motvikt till det som de flesta ogillar med sociala medier. Där dessa har lett till ännu mer populistiskt kortsiktigt tänkande som bygger på snabba dopaminbelöningar av externt flexande så betyder en uppbyggnad av en privat hyperpersonaliserad second brain det motsatta. Vi kommer att bli påminda över tid om mönster i längre tankar vi haft återkommande. Eftersom det är helt privat så blir det inte vad som känns korrekt att flexa utåt utan vad vi innerst inne bryr oss om som kommer poppa upp som påminnelser om vilka idéer som vi verkar tycka är relevanta. Det blir som att manifestera sitt undermedvetna, vilket kommer leda till mer självreflektion. Så om sociala medier har tränat mänskligheten att reagera på det senaste så kommer second brain-tech potentialen att träna oss att återvända till det viktiga.

Det är i alla fall vad det skulle kunna bli, om inte big tech förstör alltihop genom att inte vara privat nog eller riggar systemet så att enbart idéer som ger oss dopaminkickar är de som dyker upp igen. Oavsett tror jag att Apples nya AI-approach är startskottet på en semantiskt självorganiserande second brain till alla som bär med sig en telefon, och detta förändrar ju allt!

Vad kan du göra idag?

Förstå

Det brukar sägas att den som inte minns det förflutna är dömd att upprepa det. Vilket låter som något en historielärare säger innan hen visar ännu en dokumentär om andra världskriget. Men det gäller ju lika mycket våra egna liv.

Den som inte minns sina egna mönster är dömd att upprepa dem.

Vi tänker ofta på minne som något bakåtblickande. Bilder från semestern. Gamla mejl. Anteckningar från ett projekt vi helst vill glömma. Men värdet av ett bra minne är egentligen inte att kunna titta bakåt, utan att förstå vad som håller på att hända nu för att ta kontroll över framtiden. ”Just det, det var så här det började förra gången.”

Det är därför kontext blir så viktigt. En AI som kan hela internet men ingenting om din situation är fortfarande mest en extremt beläst främling. Den kan imponera, men den vet inte varför något är relevant för just dig. En AI som däremot känner till vad du har läst, skrivit, fotat, planerat, oroat dig för och gång på gång återvänt till kan hjälpa dig på ett helt annat sätt.

Men då måste den också få tillgång till saker vi inte vill lägga i någon annans moln-kompost. Privat data blir därför inte bara en fråga om att slippa övervakning. Det blir själva förutsättningen för att AI-agenter ska bli användbara på riktigt. Om min AI ska hjälpa mig att förstå mina egna mönster måste hen få tillgång till mina ofiltrerade mönster. Och då spelar det väldigt stor roll var den får tänka någonstans.

Planera

Second brains grundidé att ackumulerad mängd information över tid bygger kunskap är ju också grunden till hur vi bygger organisationer. En organiserad grupps erfarenheter är större än en individs, och avtrycken varje individ lämnar bygger en långsam men stabil utveckling över tid.

Trots det är det långt ifrån alla organisationer som lagrar information om vad som gick bra för att andra ska kunna lära sig. Det är ju synd, men även om organisationer dokumenterar hur det gått i tidigare projekt så brukar dessa caserapporter vara skönmålade. Ganska mänskligt att ingen anställd vill skriva en slutrapport där de är ärliga om vilka misstag som begicks i projekten. Det blir samma sociala press som om vi skulle posta om misstag på Linkedin, motsvarande ditt ”ärliga” svar om vad som är din största svaghet på en anställningsintervju.

AI kommer därför inte att få tag i någon relevant kontext för alla de misstag som behövt begås för att er organisation skulle bli så lyckad som den är just nu. Det går heller inte att tänka att er organisation ska få nog med tillit av medarbetare för att de ska vara okej med att ni övervakar dem. Det är bara till våra privata telefoner och datorer som vi är okej med att själva logga allt vi gör.

AI som teknologi är väldigt personlig. Allting som AI rör går från organisation och grupp mot hyperpersonalisering. Ledare av organisationer behöver därför tänka om ganska mycket från toppstyrning till medarbetarfrihet.

Istället för att kräva att personalen ska logga saker i organisationens system, så kan organisationen tillhandahålla personalen kontext från företaget som personen kan addera till sin privata AI:s kontext. Varje medarbetare förväntar sig att utvecklas på sin arbetsplats och det är erfarenhet som försvinner när medarbetaren söker sig vidare. Organisationer behöver vara lika bjussiga till medarbetarens AI.

För att få ut verkligt värde av AI behöver ledare för organisationer därför acceptera något riktigt svårt. Medarbetares privata AI måste få förtroende att ha tillgång till nästan samma organisationskontext som medarbetaren som privatperson själv har. Annars blir den inte en second brain utan bara ännu en chattbott med kontorsspråk.

Det betyder att byråkratiska organisationer som inte vågar låta medarbetarnas AI få tillgång till verklig organisationskontext kommer få medarbetare som använder AI som praktikant, medan konkurrenter som har mer informella organisationer kommer ha medarbetare som använder AI som en erfaren kollega.

För att få bästa resultatet av en anställd behöver organisationer därför ha en policy som ger anställda rätten att få använda större mängder ”hemlig” organisationsdata i sin privata second brain och i sina privata AI-abonnemang.

Gör

Begär ökad lön. AI-tjänster är något du behöver privat för att vara i framkant. Det kostar pengar och du vill ha frihet att välja vilken AI som du behöver för att maximera det du gör på jobbet snabbare än IT-kommitténs kvartalsmöte om förslag om policyförändring inträffar.

För att fortsätta vara relevant på jobbet är det enda rimliga att skaffa dig själv handlingsfrihet genom att ha 2000-5000 mer i månaden att spendera på att ha AI-modeller för att skuggjobba med. Det är bara att inse att alla som hänger med i hur AI utvecklas gör det med privata abonnemang. Kanske borde jobbet betala, men vill du verkligen att de lägger sig i vad du vill ha för AI?

Länkar

Apples utvecklarsida om Apple Intelligence, personal context understanding, app actions och on-screen awareness.
https://developer.apple.com/wwdc26/guides/apple-intelligence/

Video om hur nya Siri fungerar för utvecklare
https://developer.apple.com/videos/play/wwdc2024/10133/

Tim Berners-Lee, James Hendler och Ora Lassilas klassiska text om The Semantic Web från 2001. Det här är ursprungsvisionen om hur vi bygger en webb där innehåll blir meningsfullt för datorer.
https://www.scientificamerican.com/article/the-semantic-web/

Sedan sist vi hördes

I veckan släppte Anthropic sin beryktade Mythos modell, fast de stängde först in den i en bur så att den inte kan skada världen och kallade den Fable. Buren skulle förhindra massor av saker som i praktiken var väldigt långsökt, men det som störde mest var att den hindrade alla typer av frågor om hur man bygger AI.

Jag skrev ju förra veckan om hur jag tycker att Anthropic beter sig tvivelaktigt utifrån sina egna principer, men att göra en modell som vägrar hjälpa andra göra en lika kraftig AI-modell känns riktigt taskigt. Alla framsteg inom AI bygger på att forskningsvärlden har delat med sig och hjälpt varandra komma vidare, men om jag är intresserad av hur jag själv kan bygga en AI-modell så skulle alltså inte Anthropics modell få svara på det för den var för bra.

Men eftersom jag ändå hade tillgång till Claude den här månaden så har jag gjort tester för att se om Fable är så bra på att koda som ryktet hävdar. Intrycket är blandat, den är definitivt bättre än Anthropics tidigare modell Opus som jag tyckt saknar förmåga att verkligen se hur designen som hen skapade såg ut och som hade svårt att förfina något. Fable ska kunna se designen mer på riktigt. Samtidigt är modellen så enormt slösig på hur mycket tokens den drar så jag har svårt att se hur den kommer att bli användbar. Även på AI-vänliga forum på internet skojas det just nu om att avskeda sina AI-agenter för att anställa billiga människor igen.

Om det var för att Amazon rapporterade att Fable bröt sig ut ur buren på riktigt eller om det var för att USAs regering fortfarande är osams med Anthropic som USA (jag skrev om det tidigare) plötsligt förbjöd Fable i fredags kväll är fortfarande oklart. Men intressantare än att använda Fable är i alla fall att vi nu lever i en värld där USAs regering över natten kan stänga ner access till AI-modeller. Speciellt eftersom deras brev till Anthropic uttryckte att förbudet de krävde var för ”any foreign national, whether inside or outside the United States”. Vi lär inte hört det sista om hur USA förbjuder alla utom dem själva att ha bra AI. Fortsättning följer.

Nu finns ett nytt avsnitt av TechForwards och min senaste samarbetspodcast! Så ni som vill höra mig och Rebecca Lundin prata om second brains fast för företag det vill säga AI som company brains kan titta/lyssna här. (Titeln är på engelska men alla talar svenska):

Titta:
https://techforward.se/podcast/company-brain-are-companies-the-new-ai-problem

Lyssna:

Skriv gärna och berätta vad ni skulle vilja mig och Rebecca prata mer (eller mindre) om. Vi ska släppa ytterligare ett avsnitt innan sommaren!

Är du en insiktsdelare?

Känner du någon som planerar höstens strategidag och behöver en föreläsare? Eller kanske någon som kommer gilla nyheten med att AI blivit ärligare? Vem tänkte du på? Skicka vidare!

Vore också väldigt kul om någon ville nominera mig till Inbox Awards i år igen, förra året blev det ju silverplats för Mest innovativa nyhetsbrev tack vare er!
https://inboxawards.wordpress.com/2025/05/19/nominera/

Fortsätt utforska och glad sommar på er så hörs vi i höst!
Tomas Seo

Har du fått dagens nyhetsbrev utan att vara prenumerant?
Gillade du det här och vill ha mer så är det bara att skriva upp sig här
(du väljer själv om du vill betala):