🤯⚡️ Datorerna tvingade oss att skriva själva

AI gör delegering till statusmarkör igen. Detta förändrar ju allt!

DFJA är ett prisbelönt nyhetsbrev där Tomas Seo, innovationsstrateg på Phorecast, berättar om händelser, upptäckter, ny teknik och AI som får honom att utbrista: Detta förändrar ju allt! Du prenumererar på det här för att fortsätta vara steget före med de senaste trenderna och få konkreta tips för att framtidssäkra dig och din organisation. Har du fått det här av en vän? Då vill du kanske starta en egen prenumeration?

---

Vad har hänt?

- Instagram byter logga, internet skyller på att Gen Z inte kan läsa skrivstil.

Tidigare versioner hade sammanhängande skrivstil medan den nya är mer luftig linjär. Enligt Instagram själva ska den kännas mer modern.

På sociala medier spreds dock en annan förklaring, teorin var att Instagram behövde göra ordbilden mer lättläst för att yngre generationer inte längre lär sig skrivstil. Instagram har inte kommenterat ryktet att det skulle vara Gen Z läsförmåga som föranlett redesignen.

Om anledningen skulle varit att de ville göra ordbilden lättläst för unga verkar de dessutom misslyckats för även den nya loggan har fått kritik för att det ser ut som det står ”Instagzam”.

På sociala medier började därför samtalet om logotypbytet gå över till diskussioner om skrivstilens roll i en tid där få vare sig kan skriva eller läsa skrivstil.

Detta förändrar ju allt

Eftersom jag gillar att fundera över vad vi kan lära oss av hur tidigare teknologiskiften påverkar vår beteende så började jag för veckans nyhetsbrev researcha hur skrivstilen påverkat vårt samhälle.

Syftet med utveckling inom skrivteknik har varit att öka hastigheten på hur snabbt vi kan dokumentera flyktiga tankar till något beständigt som vi kan lämna vidare.

Skrivstil gjorde att vi slapp lyfta pennan och känslan var att vi därmed kunde öka antalet genererade tecken per minut. Men när jag researchar ämnet hittar jag studier som visar att skillnaden för de som är snabba på att skriva bokstäver och de som är snabba på skrivstil är mycket liten.

Snabbt skrivna bokstäver: 125 c/m (characters per minut).
Snabb skrivstil: 128 c/m

Ska vi skriva riktigt snabbt så behöver vi hardcore varianten i stenografi som möjliggör en output på motsvarande 500–600 c/m.

Stenografi gjorde det väldigt snabbt att skriva men eftersom så få kan läsa det så blev det den kvinnliga kontoristens jobb, låt oss kalla henne Joan, att först transkribera vad chefen, vi kallar honom Roger, snackade om, och sedan renskriva det på skrivmaskin så att Roger själv kunde läsa vad han snackat om.

Redan 1878 försökte Thomas Edison ersätta kontoristen genom att få chefen att prata med en maskin istället men alla som har försökt sälja diktafoner har gjort ett felaktigt antagande. Värdet av Joan var inte att konvertera röst till text, utan att bearbeta vad Rogers monologer förmodligen försökte förmedla.

I en historisk studie med det långa men beskrivande namnet Men, Women and Machines: Time Management and Machine Dictation in the Modern Office beskriver forskaren Bryan Dewalt att tillverkare av dikteringsmaskiner om och om igen gjort det felaktiga antagandet att se stenografen som en neutral mottagare som enkelt kunde ersättas av en maskin. Han lyfter fram historiska exempel på att kontorister hjälpte chefer att hitta rätt ord och genom minspel fick chefer att korrigera sina ordval och sin grammatik.

Joans roll överlevde inspelningsmaskinerna och även ordbehandling på dator hade det tufft att konkurrera ut att ha en personlig copywriter som översatte chefernas intentioner till vältaliga dokument. 1982 rapporterade TIME att chefer ansåg att deras tid borde gå till att analysera problem, fatta beslut och träffa människor. Datorarbete kunde delegeras till underordnade.

Enligt Dewalt så blev datorns vinnande argument att den skulle ”empower the manager’s intellect”. Det var ju chefen som var den smarta, inte skulle hans tankar förvanskas av de lägre betalda kontoristerna. Nu kunde Roger känna att allting smart kom från honom själv.

Vi kan alltså lära oss att demokratisering av vem som kan göra vad redan tidigare lett till osäkerhet på ens arbetsroll. Vi skyller på identitet och status. Det är inte jag som ska omformulera vad jag menar, det är Joans roll, hette det då.

Marknadsföringen för personliga datorer lyckades och idag är det etablerat att hög status är att kunna formulera sig på egen hand. Därmed blir AI-tjänsternas kamp att skifta tillbaka värdet av delegering. Empowerment är att hinna med mer big brain ideas och inte slösa tid på att hitta exakt rätta orden för dem. Chefers tid borde åter igen gå till att analysera problem, fatta beslut och träffa människor. Det är inte jag som ska omformulera vad jag menar, det är ChatGPT:s roll.

Drömmen om att ha en personlig Joan är ganska lättköpt, behovet är det samma som det alltid varit. Öka hastigheten på att få tankar ur huvudet och delbara till andra. Redan första ChatGPT som blev populär var ungefär dubbelt så snabb på att generera tecken som de effektivaste stenografisterna. Men tech nöjer sig inte med det, nästa steg tillbaka till oral kultur (en pågående tanke jag har som jag berörde senast i det här brevet) är att vi går tillbaka till muntlig diktering och jag har tidigare skrivit om att tech har bestämt sig för att utrota mitt tangentbord.

Jag gillar ju mitt tangentbord och att bearbeta information genom att klicka fram text bokstav för bokstav. Varje tecken är en intention för mig att utforska var mina tankar är på väg, men mitt största problem med diktering inser jag dock, är att jag sällan sitter där det inte finns andra som pratar vilket både stör upptagningen av mina ord och att jag inte vill vill högläsa alla mina funderingar. Det kanske fanns en anledning till att det var Roger och kompani som gillade diktering. De hade dyra enskilda kontorsrum som de kunde diktera högt i utan att hela kontorslandskapen hörde det.

Men det är ju inget olösligt problem för tech. Historiskt har awkwardness och privacy av att diktera högt för sig själv också lösts av tekniska uppfinningar!

Hush-A-Phone 1927, Stenomask runt 1940. Bilderna är inte AI-genererade

Försäljningen av lösningar där du pratar högt in i en tratt förekommer än idag, men med AI så behöver diktering inte längre betyda att du pratar högt. Jag har tidigare rapporterat om tech som läser av dina nervsignaler och översätter till ord. Men en billigare lösning som redan säljs är att viska till dina hörlurar. Företaget Subtle släppte nyligen hörlurar med teknik inbyggd så att du kan viska förtroliga samtal till din AI-Joan, och tidigare i år köpte Apple upp Q.ai, ett bolag som byggde AI som kan avkoda dina viskningar till text i bullriga miljöer. Min gissning är att vi kommer kunna viska till Apples kommande generation airpods.

Det relativt nystartade bolaget Wispr värderades förra veckan till 2 miljarder dollar för att fler och fler vill prata med sina AI-tjänster istället för att skriva till dem. Deras grundtjänst är så enkel att du kan be en AI bygga en gratis version av den, det tar bara någon timme. Men det de uttryckligen beskriver att de kommer att hålla på med är att replikera Joans egenskaper. De utvecklar modeller som förstår när du velar och säger stryk det där, eller vänta, ta det där innan. Så det som matas in blir färdigprocessad renskriven text.

Om jag analyserar vad som gjorde att teknikföretagen lyckades skifta vad som var högstatus så handlar det om att de klumpade ihop två olika arbetsroller i en. Person med intention och person som utförde implementation skulle vara samma. Med hjälp av datorn kunde en person utföra två arbeten samtidigt! Reduktion med 50% är lätt att begripa för alla.

Det betyder att vi för att vända vad som är status behöver fokusera fördelarna med att dela upp det igen. Argumentationen blir: Idag gör du två jobb, du är person med intention och person som utför implementationen. Med hjälp av AI kan du fokusera på att vara den med intention, du slipper utföra två arbeten samtidigt! Reduktion med 50% är lätt att begripa för alla.

Vi kommer behöva ifrågasätta om det var så empowering att behöva utföra allt själv? Det som verkligen är status borde väl vara att ha smak och att ha originella idéer? Om AI-agenter runt ändå perfekt exekverar våra vaga intentioner behöver Roger inte skriva det där mejlet, bygga rätt formel i Excel eller skapa appar. Hans status ligger i att kunna förklara vad han vill ha till AI-Joan.

Om TIME skulle följa upp sin artikel med chefer idag skulle de flesta säga att programmering av datorer inte är deras jobb, programmering kan delegeras till underordnade. Undrar om det räcker att jag berättar att AI-kodning av verktyg kan empower the manager’s intellect för att ändra statusen på det?

Det är i alla fall där vi är idag och det intressanta med AI den här veckan är alltså inte att hen lär sig göra våra arbetsuppgifter. Det är att vår uppfattning om vilka arbetsuppgifter en kompetent person borde göra håller på att förändras. Igen! För idén att kompetenta människor inte ska behöva utföra hela sitt tankearbete själva är faktiskt inte ny, och detta förändrar ju allt!

Vad kan du göra idag?

Förstå

Input formar output. Det blir väldigt stor skillnad på när jag pratar fram en prompt och när jag skriver den på tangentbord. Hur jag tänker blir annorlunda.

Det gäller inte bara mig, i en studie på 919 programmeringsstudenter lyckades AI koda deras skrivna prompter oftare på första försöket än deras oredigerade röstprompter. När deltagarna fick redigera transkriberingen innan den skickades försvann skillnaden. Tangentbord vinner i effektivitet över röst.

Men det är inte så enkelt. Annan forskning visar att mer ofiltrerat prat också innehåller sådant som aldrig kommer med när vi sätter oss och formulerar en instruktion. Forskare på Berkeley lät utvecklare tänka högt medan de programmerade och skickade sedan med dessa tankar som extra kontext till AI. Då började modellen ta hänsyn till preferenser och designmål som utvecklarna aldrig hade skrivit ner. Så röst kanske vinner över tangentbord i kvalitet.

Vi måste förstå att AI-labben just nu optimerar allt vad de kan för att deras verktyg ska översätta vaga ostrukturerade intentioner istället för skrivna preciserade kommandon. Utveckling går åt att AI:s uppgift mindre och mindre blir att följa exakt vad vi säger och mer och mer blir att förstå vad vi försöker få gjort.

Planera

Idag är de dyraste medarbetarna tränade på att arbeta fram vad de tycker genom att själva formulera och formatera text i rapporter. Flera av dem skulle förmodligen inte kunna komma fram till värdefulla tankar om de inte själva jobbade med materialet.

Ju mer AI separerar det som görs av människan; intention, omdöme, smak, eller vad vi nu vill kalla det, från det som görs av AI (slutdokumentet, presentationen eller artefakten), desto mer behöver organisationer omvärdera vilka medarbetare som är mest värdefulla.

Det kommer nämligen att visa sig att det finns en hel mängd människor där ute som är superbra på att förstå vilka problem organisationen faktiskt har, vilka som bör prioriteras och ungefär hur de borde lösas. Men som bara inte är bra på att göra Powerpoints (eller kanske bara hatar dem).

Men när AI gör den delen åt alla blir det lättare att se vems idéer som var bra och vad som bara var snygga slides. För det skulle ju också kunna vara så att vissa av de dyraste medarbetarna egentligen inte har några idéer utan var bara bra på att göra presentationer med finish.

Planera därför inte bara för hur dagens roller ska bli effektivare med AI. Se istället till att skapa projekt där människor som inte brukar producera slides får större ansvar för problemformulering, prioritering och beslut.

Gör

Testa hur beroende du är av skrivandet för att formulera dina tankar. Sätt dig i ett rum för dig själv och testa att prata med din AI (ChatGPT eller någon annan). Din uppgift är att genom samtal arbeta fram innehållet till en presentation du ska hålla.

Jag vet att en del redan gör det här, men jag tycker själv det är awkward och ineffektivt för hur jag tänker. Samtidigt så inser jag att det här nog är något jag behöver komma över om jag ska hänga med till nästa tangentbordslösa AI-era.

Självinsikt om beroende är första steget. Lycka till!!

Länkar

Instagram berättar om sin nya logotyp.
https://techcrunch.com/2026/08/13/instagram-introduces-a-redesigned-wordmark/

Studien om skrivstil.
https://www.frontiersin.org/journals/psychology/articles/10.3389/fpsyg.2019.01143/full

Bryan Dewalts genomgång av hur dikteringsmaskiner, sekreterare och persondatorer förändrade kontorsarbetet.
https://journals.lib.unb.ca/index.php/MCR/article/view/17861

TIME artikeln från 1982 om chefer som vägrade använda datorer.
https://content.time.com/time/subscriber/article/0,33009,953579-1,00.html

Mer om Hush-A-Phone
https://en.wikipedia.org/wiki/Hush-A-Phone

Och historien om Horace Webb som tröttnade på stenografi och uppfann Stenomask för att kunna upprepa det människor sa med rösten utan att störa hela rättssalen.
https://www.nvra.org/history-horace-webb-story

Subtles nya Voicebuds för när du vill viska med din AI
https://www.subtle.co/voicebuds

Om Apples köp av Q.ai tidigare i år.
https://www.reuters.com/business/apple-acquires-audio-ai-startup-qai-2026-01-29/

Wispr Flows plan för att få en miljard människor att använda rösten som sitt huvudsakliga sätt att interagera med sina devices.
https://wisprflow.ai/post/the-master-plan

Wispr Flow värderades nu till 2 miljarder dollar.
https://www.reuters.com/technology/wispr-flow-valued-2-billion-latest-funding-round-2026-08-17/

Studien på de 919 programmeringsstudenter som fick använda text eller röst för att instruera AI att generera kod. Say What? Examining Text and Voice Input Modalities for Prompt-Based Programming in Computing Education (ej peer reviewed)
https://arxiv.org/abs/2607.05808

Berkeley-studien som lät utvecklare tänka högt medan de programmerade med AI.
Think-Aloud Speech as Context for AI-Assisted Programming (ej peer reviewed)
https://www.cgoenka.com/research

Sedan sist vi hördes

Förra veckan skrev jag om hur Tibo blivit en person som publikt företräder OpenAI: Denna veckan blev han intervjuad av AI-youtubern Matthew Berman. En liten passus som jag tyckte var intressant var att Tibo sa att han har ADHD så han föredrar att jobba parallellt med jättemånga olika AI-agenter igång som gör olika saker (multi-thread). Då utbrister Matthew att han också har ADHD och han föredrar därför att fokusera på att bara ha en enda AI-agent igång som bygger (mono-thread).

Jag gillar egentligen också att monothreadda och fokusera på ett AI-projekt i taget, men än så länge blir det för mycket väntan på att det ska bli klart för att inte ha flera parallella projekt igång samtidigt. Men enligt Tibo så kommer ultra fast AI på grund av OpenAIs nya egenutvecklade hårdvara Jalapeño ändra hastigheten enormt så med det följer förmodligen en omvärdering för mig kring hur jag jobbar. Vad händer om prompter jag sätter igång, som nu tar dagar innan de är klara, plötsligt tar några sekunder? När ska jag få tid att tänka då?

Annars väntar vi på nya AI-modeller från både OpenAI och Anthropic inom en månad. De ska som vanligt vara mycket bättre och jag brukar inte längre bry mig så mycket. Men jag tror att septembermodellerna kommer vara så otroligt mycket bättre än vad vi sett tidigare så jag tycker det känns spännande även för de som inte är AI-nördar.

Är du en insiktsdelare?

Känner du någon som är mycket bättre på att lösa problem än på att göra Powerpoints? Eller kanske någon chef vars intellekt behöver bli empowered av AI? Vem tänkte du på? Skicka vidare!

Själv vill jag rekommendera något gammalt. Podcasten Dolly Parton’s America – The story of a legend at the crossroads of America’s culture wars. https://www.wnycstudios.org/podcasts/dolly-partons-america (finns där poddar finns)

Jag gillade Dollys musik, jag var fascinerad av hennes otroliga rags to riches bakgrund, och utan henne hade vi inte haft Buffy the Vampire Slayer. Tack för allt!

Fortsätt utforska så ses vi om en vecka!
Tomas Seo

Har du fått dagens nyhetsbrev utan att vara prenumerant?
Gillade du det här och vill ha mer så är det bara att skriva upp sig här
(du väljer själv om du vill betala):